Historien om 'Atomkraft? Nej tak' mærket

Til velkomstside

Få mere at vide om:

OOA
Nyhedsbreve
Atomkraft
Barsebäck
Energipolitik
Drivhuseffekt
Internationalt
Links
about ooa About OOA

Energibevægelsen OOA
Organisationen til Oplysning om Atomkraft


Den 24. juni 1998

ÅBENT BREV til

indenrigsminister Thorkild Simonsen

Energibevægelsen OOA retter skarp kritik af Beredskabsstyrelsen i sagen om Barsebäcks dårlige og forældede el-system.

1. Beredskabsstyrelsen giver indenrigsministeren mangelfuld information

Den 26. maj 1998 stiller Folketingets Miljø- og Planlægningsudvalg følgende spørgsmål til indenrigsministeren: "Ministeren bedes fremsende og kommentere en artikel i Dagens Nyheter den 29. april 1998, hvori det oplyses, at sandsynligheden for alvorlige ulykker på de ældste svenske reaktorer på Oskarshamn og Barsebäck - med kun 2 uafhængige elsystemer mod 4 i nyere reaktorer - nu bedømmes til at være 10-100 gange større end hidtil antaget (1:1.000 til 1:10.000 reaktorår)."

Ministerens svar den 15. juni baserer sig på en udtalelse indhentet fra Beredskabsstyrelsen. Beredskabsstyrelsen svarer bl.a.: "Man kan ikke umiddelbart overføre resultaterne af analysen (den foreløbige sandsynlighedsbaserede sikkerhedsanalyse "PSA", vor tilføjelse) fra Oskarshamn 2 til andre anlæg, herunder Barsebäckværket, men Beredskabsstyrelsen er enig i, at det er nærliggende at drage sammenligning med Barsebäck, eftersom der er store lighedspunkter mellem anlæggene. Barsebäck og Oskarshamn er imidlertid ikke identiske, og de forskelle, der er i systemer og komponenter, kan medføre markante forskelle i PSA-resultaterne.

Både Oskarshamn 2 og Barsebäcks to reaktorer er bygget med dobbelte, uafhængige elforsyninger. Som fremført af SKI domineres risikobilledet i den foreløbige PSA-analyse for Oskarshamn 2 fremfor alt af fejlfunktioner i strømforsyning og elsystemet. Barsebäck har imidlertid oplyst, at disse systemer på de forskellige anlæg ikke er helt ens, og de foreløbige resultater fra Barsebäcks PSA-analyse, der snart bliver afleveret til SKI, peger på et væsentligt mindre bidrag til risikobilledet hidrørende fra Barsebäcks elforsyningssystem."

Hvad Beredskabsstyrelsen åbenbart ikke ved og derfor ikke orienterer indenrigsministeren om er, at den omtalte rapport fra Barsebäck ligger færdig torsdag den 11. juni 1998!

Rapporten hedder: "PSA Nivå 1 för B1 och B2. Redovisning av läget i juni 1998." Det fremgår af rapporten, at problemerne med strømforsyning og elsystem øger sandsynligheden for en ulykke på Barsebäck med skader på reaktorkernen. Der står bl.a., at Barsebäckværkets Sikkerhedskommitté i foråret 98 anbefalede værkets ledelse, at:

    "Inför eventuella åtgärder senast under RA-98 för att minska den totala HS-frekvensen till högst 104 per år. Åtgärderna kan vara av såväl teknisk som administrativ karaktär och kan även innebära att förändringar införs i PSA-modellen."

Der er altså den 15. juni 1998 ingen tvivl om, at sandsynligheden for en ulykke på Barsebäck med skader på reaktorkernen er 1:10.000!

2. Beredskabsstyrelsen bagatelliserer den øgede sandsynlighed for en ulykke med skader på reaktorkernen på bl.a. Barsebäck i sin udtalelse til ministeren. Beredskabsstyrelsen burde i stedet have givet ministeren en grundig orientering om de diskussioner, der de sidste år har været ført hos de svenske atomkraftmyndigheder vedrørende ulykkessandsynligheder og sikkerhedsproblemer specielt hos den gamle generation af de svenske reaktorer (Oskarshamn 1+2 og Barsebäck 1+2)

De svenske atomkraftmyndigheder, SKI og SSI, har hvert år siden 1990 udgivet en situationsrapport, som hedder: "Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken."

I den første rapport fra 1990 skriver man om sandsynligheden for en ulykke med skader på reaktorkernen:

    "De svenska kärnkraftföretagen och SKI har här som säkerhetsmål, att den på så sätt (anläggningssspecifika, probabilistiska analyser av säkerhetssystemens tillförlitlighet, s k PSA-studier, vor tilføjelse) uppskattade sannolikheten för härdskada skall vara av storleksordningen 1/100.000 per reaktordriftår eller lägre för s k inre händelser (t ex rörbrott, drftstörningar, och vissa typer av mänskligt felhandlande)."

og

    "Hittills genomförda analyser av ovanstående typ har lett till ett antal anläggningsändringar som enligt SKIs bedömning inneburit betydande förbättringar av säkerheten. Efter genomförda åtgärder ligger den på detta sätt uppskattade sannolikheten för härdskada i området 1:100.000 - 1:1.000.000 per reaktordriftår."

I rapporten fra 1990-91 konstaterede tilsynsmyndighederne, at "inga förändringar förelåg i den riskbild och de säkerhets- och strålskyddsbedömningar som gjorts under senere år."

Sommeren 1992 viser en hændelse på Barsebäck 2, at nødkølesystemet på Sveriges 5 ældste reaktorer (heriblandt Barsebäck 1+2) er fejlkonstrueret. Det konstateres, at systemet ikke kan forventes at fungere efter hensigten i en ulykkessituation. Sandsynligheden for en ulykke med skader på reaktorkernen bedømmes til at være 1:10.000 pr. reaktorår. SKI udsteder på denne baggrund driftsforbud for de 5 berørte reaktorer.

SKI erkender i rapporten 1991-92, at "SKIs bedömning i tidigare rapporter om säkerhetsläget, nämligen att inga väsentliga skillnader i säkerhetsnivå förelog mellan verken, visade sig ha varit felaktig i ljuset av den nya kunskap som Barsebäckshändelsen givit." SKI konstaterer desuden i rapporten: "Det inträffade visar hur viktigt det är med en noggrann incidentanalys och beredskap att ompröva tidigare säkerhetsanalyser. Man kan givetvis inte utesluta existensen av ytterligare dolda svagheter i någon av de svenska reaktorerna."

I rapporten fra 1992-93 skriver SKI bl.a., at erfaringerne fra problemerne med nødkølesystemet har "pekat på vikten av en noggrann prövning av vissa äldre säkerhetsanalyser och konstruktionsförutsättningar, liksom vikten av fortsatt skärpt uppmärksamhet på åldersbetingade förändringar. Det gångna året har givit nyttiga påminnelser om att det fortfarande kan finnas svagheter i konstruktionslösningar och säkerhetsanalyser som inte uppmärksammats tillräckligt." SKI skriver også, at:

    "Erfarenheterna från silärendet föranledde samtliga kärnkraftföretag att i början av året påbörja ett större arbete med att rekonstituera konstruktionsförutsättningar och säkerhetsredovisningar för reaktorerna och även granska den faktiska utformningen mot anläggningsdokumentationen. SKI har aktivt engagerat sig i förberedelserna för detta arbete och kommer att följa det för att försäkra sig om att genomgången blir grundlig och sker med utgångspunkt från dagens kunskapsläge och aktuella säkerhetskrav och normer."

SKI skriver også, at atomselskaberne (som forberedelse til det ovennævnte store udredningsarbejde) har ladet foretage uafhængige granskninger af de generelle forudsætninger for sikkerheden og sikkerhedsarbejdet på atomkraftværkerne. Om disse uafhængige granskninger skriver SKI bl.a.:

    "Granskningen understryker också behovet, särskilt vad gäller de äldre reaktorerna, att rekonstituera konstruktionsförutsättningarna och som ett andra led anpassa äldre element i deras konstruktion till modernare normer och krav.

    Pågående arbeten med olika typer av säkerhetsanalyser och de resultat som därvid framkommer bedömer SKI som ett synnerligen viktigt led i det fortlöpande säkerhetshöjande arbetet."

SKI og SSI konstaterer derudover, at der er ingen forandring i myndighedernes samlede bedømmelse af sikkerheds- og strålebeskyttelsessituationen ved de svenske atomkraftværker.

Det samme gentages i rapporten fra 1993-94, samtidig med at man gør opmærksom på, at man har påbegyndt granskningen af de såkaldte ASAR-rapporter, som atomkraftværkerne pligtafleverer hvert 8-10. år til myndighederne. (ASAR er et program for "återkommande säkerhetsgranskning"). Rapporterne indkom til SKI i løbet af 1992-93, og rapporterne var denne gang specielt fokuserede på "Utvidgad probabilistisk säkerhetsanalys, säkerhetsanalys för andra processtillstånd än fulleffektdrift, organisatoriska förhållanden och andra faktorer relaterade till den mänskliga faktorn samt en fördjupning av analysen av samlade erfarenheter." Det fremgår af rapporten 1993-94, at SKI i sin gennemgang nærmere vil "studere pålideligheden hos elforsyningen af visse vigtige sikkerhedsfunktioner"!

I rapporten fra 1994-95 skriver SKI bl.a.:

    "PSA-studierne av svenska reaktorer ger genomgående en uppskattning av sannolikheten för ett härdhaveri indträffar i storliksordningen 1 på 100.000 per reaktordriftår."

    "Säkerhetsanalyserna visar på att olika reaktorer kan skilja sig åt med avseende på hur stora riskbidrag som kommer från olika typer av händelser. Det väsentliga är då enligt SKIs mening att den sammanvägda säkerhetsnivån minst uppfyller den nivå som redovisades som grund för det ursprungliga drifttillståndet, och de tilläggskrav som statsmakterna och SKI ställt sedan detta tillstånd gavs. Även om den sammanvägda säkerhetsnivån, sålunda definierad, uppnås med marginal talar SKI i sina säkerhetsanalyser om riskbidrag som SKI bedömer vara av viss betydelse. Sådana värderingar används i första hand för att prioritera olika insatser i det fortlöpande arbetet på att förbättra säkerheten så långt rimligen är möjligt.

    Dagens bedömningar av den sammanvägda säkerhetsnivån och behovet av säkerhetsförbättringar grundas på flera analys- och värderingssteg. Dessa bygger på de riktlinjer för värdering av säkerheten hos reaktorer av olika konstruktionårgångar som tagits fram inom IAEA. Först analyseras huruvida de konstruktionsnormer och krav, som låg till grund för det ursprungliga tillståndet är uppfyllda även med användning av dagens förbättrade beräkningsmetoder och data. Betydelsen för säkerheten med bl.a. probabilistisk säkerhetsanalys. Avvikelser av väsentlig säkerhetsbetydelse leder till krav på omedelbara åtgärder som villkor för fortsatt drift. I ett nästa steg analyseras och värderas på liknande sätt hur reaktorn uppfyller de konstruktionsnormer och krav som i et internationellt perspektiv ställs på nya reaktorer. Eventuella avvikelser värderas och läggs till grund för ett program för säkerhetshöjande åtgärder som syftar till att reaktorn skall uppnå en säkerhetsnivå som är likvärdig med de nya reaktorernas så långt rimligen är möjligt."

Man kan i denne rapport bemærke, at de svenske atomkraftmyndigheder har problemer med at hævde deres tidligere generelle bedømmelser af sikkerhedssituationen ved atomkraftværkerne. Man konstaterer, at reaktorer skiller sig ud i forhold til risikobidraget ved forskellige hændelses-typer. Man skriver i sin sammenfattende bedømmelse:

    "Erfarenheterna från perioden har också bekräftat och forstärkt vikten av en fortsatt noggrann prövning av vissa äldre säkerhetsanalyser och konstruktionsförutsättningar. SKIs bedömning av säkerhetsnivå och riskbild har dock, efter under perioden genomförda säkerhetsförbättringar, inte påtagligt förändrats jämfört med tidigare år om man ser till vad som med fackspråk betecknas som "bästa uppskattning" av säkerhetsnivån. Däremot tyder årets erfarenheter från genomgångar av äldre säkerhetsanalyser på att det funnits och även fortsättningsvis kan finnas störra osäkerheter i uppskattningarna av säkerhetssystemens tillförlitlighet än man tidigare bedömt."

og

    "SKI bedömer säkerhetsnivån inte vara påtagligt olika mellan de svenska reaktorerna, om man också beaktar osäkerheterna i de kvantitativa analyserna. De säkerhetsfrågor av betydelse som enligt ovan aktualiserats genom drifterfarenheter och fördjupade säkerhetsanalyser rör sålunda i flera fall lika väl de nyare som de äldre reaktorerna. Ändå ger erfarenheterna från det s k silärendet och från renoveringen av Oskarshamn 1 enligt SKIs bedömning anledning att ifrågasätta om ambitionsnivån hittills har varit tillräcklig när det gäller att modernisera i första hand reaktorer av tidiga konstruktionsgenerationer. SKI kan vidare konstatera att trots de betydande säkerhetsförbättringar som gennomförts för de svenska reaktorerna så finns det ändå ett gap mellan den tekniska kravnivå från 70- och 80-talet, som formellt ligger till grund för de svenska drifttillstånden, och den kravnivå som nu växer fram för 2000-talets europeiska reaktorkonstruktioner. I framtidsperspektivet aktualiseras då frågan vilken teknisk kravnivå som skall gälla för svenska reaktorerna på 2000-talet. SKI avser återkomma till dessa frågor under 1996."

Man konkluderer:

    "Studierna ger genomgående en uppskatning av sannolikheten för att ett härdhaveri inträffar i storleksordningen 1 på 100.000 per reaktordriftår. Denna siffra svarar mot en internationellt vedertagen målsättning för säkerhetsarbetet vid projektering av nya reaktorer."



Rapporten fra 1996 kan desværre ikke medtages her pga. SKIs pludselige meget langsomme fremsendelse af matariale bestilt af Energibevægelsen OOA i denne sag!

Det fremgår af rapporten fra 1997:

    "De nya PSA-studierna med högre detaljeringsgrad som föreligger i en preliminär utgåva for Oskarshamn 2 och Oskarshamn 3, uppvisar en högre frekvens för härdskada än tidigare studier. Orsakerna till detta är under utredning. För O2's del kan detta troligtvis hänföras till den grundläggande systemutformningen och inte enskilda svagheter i anläggningen. Härdskadefrekvensen uppfyller därmed inte Sydkraftkoncernens säkerhetsmål och detta förutsätts bli hanterat inom pågående moderniseringsprojekt. För O3 bedöms förklaringen till största delen ligga i att studien baseras på icke fullt realistiska förutsätninger och data."

og

    "SKI har inte formulerat specifika krav på de siffermässiga resultaten men både Vattenfallskoncernen och Sydkraftkoncernen arbetar med interna säkerhetsmål för dessa studier."



Denne lange gennomgang af SKI og SSIs årlige situationsrapporter viser, at man allerede i 1993-94 er inde på at undersøge reaktorernes elsystemer. Samtidig kan man bemærke, at myndighederne i de sidste par år ikke længere tydeligt hævder, at sikkerhedsmålsætningen for sandsynligheden for ulykker med skader på reaktorkernen på svenske reaktorer er 1:100.000 pr. reaktordriftsår.

Beredskabsstyrelsen burde have gjort indenrigsministeren opmærksom på, at myndighederne i 1994-95 selv sætter spørgsmålstegn ved, om det hidtidige ambitionsniveau har været tilstrækkeligt, når det gælder moderniseringer af reaktorer tilhørende de tidlige konstruktionsgenerationer. Ministeren burde også have været gjort opmærksom på, at SKI trods de betydelige sikkerhedsforbedringer, der er gennemført for svenske reaktorer, alligevel konstaterer, at der eksisterer en kløft mellem det tekniske kravniveau fra 70'erne og 80'erne (som formelt set ligger til grund for de svenske driftstilladelser), og til det kravniveau som nu vokser frem vedrørende de fremtidige europæiske reaktorkonstruktioner. SKI skriver selv i sin rapport, at det i et fremtidsperspektiv er vigtigt at komme frem til hvilket teknisk kravniveau, som skal gælde for svenske reaktorer fremover!

Beredskabsstyrelsen burde også have gjort ministeren opmærksom på, at SKIs pressemeddelelse af 29.04.98, hvori SKI bifalder de af IAEA besluttede forskellige sandsynlighedsniveauer for gamle og for nye reaktorer, ikke synes at være i fuld overensstemmelse med indholdet i atomkraftmyndighedernes årlige rapporter til den svenske regering!

3. Beredskabsstyrelsen forholder sig totalt ukritisk overfor, at det forventes både fra IAEAs og SKIs side, at Danmark nu skal acceptere en ulykkessandsynlighed på Barsebäck, som er 10 gange større end SKIs oprindelige sikkerhedsmålsætning

Beredskabsstyrelsen skriver i sin udtalelse til indenrigsministeren, at FNs internationale atomenergiagentur IAEA i Wien anbefaler en PSA-værdi for ældre værker på 1:10.000 og 1:100.000 for nye værker. Man skriver også, at svenske SKI støtter disse rekommandationer.

Det er i denne sammenhæng vigtigt at gøre ministeren opmærksom på, at de to forskellige PSA-niveauer for hhv. gamle og nye reaktorer ikke altid har eksisteret. De er simpelthen fremkommet på et tidspunkt, hvor kløften mellem sikkerhedsniveauet på de gamle og de nye reaktorer er blevet for stor. Man har dels af økonomiske hensyn, og dels for at undgå at skulle lukke gamle reaktorer med for dårligt sikkerhedsniveau verden over, ændret på PSA-værdien for de gamle reaktorer. Det er i IAEAs interesse, hvis primære formål er at fremme anvendelsen af atomkraft globalt! Og det er nu åbenbart også i SKIs interesse, at ændre sin sikkerhedsmålsætning for at undgå at skulle udstede omgående driftsforbud for 3 (Barsebäck 1+2 og Oskarshamn 2) af Sveriges 12 atomkraftreaktorer.

Det er derimod ikke i den danske befolknings interesse, ej heller i harmoni med gældende dansk atomkraftpolitik, at acceptere atomkraftreaktorer i drift med en øget sandsynlighed for en ulykke med skader på reaktorkernen! Beredskabsstyrelsen burde derfor i sin udtalelse til indenrigsministern have understreget det uacceptable i fortsat drift af Barsebäck med en ulykke-sandsynlighed på 1:10.000. Beredskabsstyrelsen kunne også godt have informeret ministeren om, at både den svenske miljøminister, Anna Lindh, og andre svenske politikere allerede i maj måned udtrykte bekymring over PSA-værdien for Oskarshamn 2, og da viste vilje til at tage sagen op politisk i Sverige.

Beredskabsstyrelsen burde desuden have opfordret indenrigsministeren til på det foreliggende grundlag straks at rette henvendelse til den svenske regering om lukning af Barsebäck-værkets to reaktorer.

Med venlig hilsen

Lena Warrer         Siegfried Christiansen
Bente Meillier         Bjarne Hejlskov Nielsen


[til velkomst-side] [til Barsebäck-emneside] [til pressemeddelelse om dette åbne brev]

OOA, Ryesgade 19, 2200 Kbh. N.
Tlf: 35 35 55 07, Fax: 35 35 65 45

E-mail: ooa@email.dk

Sidst opdateret 26. juni 1998